Autism/ Asperger/ ADHD

AutismOm man har autism har man svårt med socialt samspel och kommunikation. Man kan till exempel undvika ögonkontakt och ha svårt att kommunicera med kroppsspråk och gester. En del som har autism är överaktiva och kan ha svårt att koncentrera sig mer än mycket korta stunder.

Autism påverkar hjärnans sätt att hantera information och syns inte alltid på utsidan. Även om det inte syns att man har autism kan man ha stora svårigheter i vardagen
Autism är en funktionsnedsättning som innebär man har ett annorlunda sätt att ta in, bearbeta och tolka information.
Det gör att man har svårt med socialt samspel och ömsesidig kommunikation. Man har också begränsade intressen och beteenden.
I vardagen märks autism framför allt på hur man samspelar och kommunicerar med andra människor.
Man tolkar ofta människors tankar och känslor på ett annorlunda sätt än de flesta andra. En del som har autism pratar inte alls medan en del har ett väl utvecklat tal.
Om man har autism är det vanligt att man föredrar en vardag med rutiner och struktur och tycker att det är besvärligt med förändringar. Det kan bero på att man har svårt att föreställa sig olika alternativ och vad som ska hända och därför blir rädd och orolig. Man kan vilja göra saker på ett visst bestämt och upprepat sätt, så kallade ritualer.
Att behöva göra avsteg från rutiner och ritualer kan orsaka utbrott av ilska eller förtvivlan.

Man kan också ha ett stereotypt beteende vilket innebär att göra samma sak om och om igen utan att utomstående ser en mening med beteendet. Exempel på det är motoriska manér som att vifta med händerna, utföra komplicerade rörelser med hela kroppen, vagga fram och tillbaka med kroppen eller gå på tårna.

Asperger
Om man har Aspergers syndrom tolkar man ofta tankar och känslor på ett annorlunda sätt än de flesta andra. Man har problem med att avläsa sociala signaler och kroppsspråk och kanske tolkar det som sägs i ett samtal på ett konkret och bokstavligt sätt.
Aspergers syndrom är en form av autism.
Om man har Aspergers syndrom har man begränsningar i förmågan till ömsesidigt socialt samspel med andra. Det kan visa sig i svårigheter att umgås med andra, att tolka andras ansiktsuttryck och kroppsspråk. Signaler som visar att en person vill avsluta samtalet är inte alltid tillräckligt tydliga om man har Aspergers syndrom. Istället kan man fortsätta att prata om det som man själv är intresserad av utan att uppfatta att den andre inte vill lyssna längre. Vissa talar mycket formellt och stelt. Ibland kan det låta entonigt, ibland kan man prata alltför tystlåtet och vid andra tillfällen mer högljutt än vad situationen kräver. Ofta har man svårt att själv använda sig av sociala signaler som till exempel ögonkontakt, ansiktsuttryck, kroppsspråk och gester.

Man kan ha ett mycket stort ordförråd, samtidigt som man inte helt förstår ordens djupare innebörd. Ibland kan man missuppfatta skämt, ordvändningar och bildspråk eftersom man tolkar det som sägs bokstavligt och konkret.
Om man har Aspergers syndrom kan man vara bra på att lära in fakta, men ha svårare för att förstå andras tankar och upplevelser. Man kanske inte ser sammanhanget och den övergripande meningen i till exempel en text, utan tar istället in detaljer och lär sig texten utantill utan att förstå själva innebörden.

Många är raka i sin kommunikation och säger precis vad de tycker vilket andra kan uppfatta som ohyfsat eller okänsligt. Vanligen har personen med Aspergers syndrom ingen avsikt att såra, utan har svårt att föreställa sig att en annan person kan bli sårad av att man säger sanningen. De flesta med Aspergers syndrom har också svårt med det sociala småprat som förväntas i olika sammanhang.

Det kan vara svårt att välja mellan olika alternativ eftersom man inte kan föreställa sig vad valen kan innebära. Det kan i sin tur göra att man har svårt att fatta beslut i vardagliga situationer. Eftersom man inte kan föreställa sig olika alternativa scenarion tycker man ofta illa om förändringar

Man föredrar fasta rutiner i vardagen och går kanske exakt samma väg till arbetet eller skolan varje dag. Det andra kan uppskatta, som presenter och överraskningar, kan uppfattas som mer stressande än roligt.
Så kallade specialintressen förekommer ofta, vilket innebär att ett eller flera intressen utövas så intensivt att de blir till hinder för andra, mer vardagliga aktiviteter.

ADHD delas in i 3 varianter. I alla varianterna så innebär symptomen en uppmärksamhetsstörning med bristande impulskontroll och en hyperaktivitet.
Man kan förklara det som att hjärnan får aldrig riktigt vila för en person med ADHD. I pannloben sitter våra funktioner som bromsar upp och sorterar vilken information som är nödvändig/ viktig för oss att ta till oss. För en person med ADHD fungerar inte den delen av hjärnan lika effektivt som för andra. Hjärnan kan sägas ” gå på högvarv” för jämnan.
Barn med hyperaktivitet som exempelvis ADHD löper en större risk att utveckla ett alkohol/drogberoende.

Mina tankar kring varför det ligger till på det sättet är följande: Vi behöver börja med att titta på problematiken i de olika åldrarna och funderar kring hur det påverkar barnet/ ungdomen i dess självkänsla och identitet.
Problematiken i låg- och mellanstadieåldern kretsar ofta kring att barnet inte hänger med i skolan, är rastlös, ”störig” och aggressiv. Detta medför i många fall ett utanförskap, och en känsla av att inte passa in tror jag. Självkänslan börjar kanske i vissa fall redan här att svaja… Längre upp i åldern (tonår) brukar skolproblemen kvarstå, med svårigheter i att klara av skoluppgifter samt skolk. Svårigheter inom att skapa bra vänskapsrelationer brukar vara vanliga, och ofta hamnar dessa ungdomar i fel kretsar.

Hur kan vi hjälpa? Om vi från början uppmärksammar barnen med ADHD och deras behov, och möter dem på bästa sätt, så tror jag att risken för dåligt mående och ett destruktivt beteende med exempelvis självmedicinering minskar.
Ett skolbarn med ADHD behöver troligtvis extra stöd i undervisningen, och med läxor, och kanske funkar bättre i ett mindre sammanhang än i ett stort klassrum. ( med massor av saker/ personer som distraherar barnets uppmärksamhet) Plus att problemen med att vara den ”störiga” i klassen som ingen vill vara med minskar.
Jag tror det är otroligt viktigt att dessa barn och ungdomar möts av förstående och personer med kunskap inom deras problematik. Om jag får gå och ”spegla” mig med personer under hela min uppväxt som ser på mig som jobbig/ störig/ i vägen- så är det inte konstigt för mig att det blir ens egen känsla för sig själv. Och den känslan vill nog vem som helst få bort. Då kommer de sinnesförändrande preparaten nära till hands… Känslan av att aldrig känna sig lugn och ständigt vara ” uppe i varv” är troligtvis också ett exempel på en bidragande orsak till att sinnesförändrande preparat inte är ovanliga bland personer med ADHD.
Att en tonåring(som redan är vilsen och kaotisk inuti just pga att hen är tonåring) med ADHD behöver stöd inom många olika områden, för att minska risken för dåligt mående, är för mig en självklarhet.
Exempelvis
¤ praktisk hjälp med att strukturera upp scheman och organisera.
¤ Samtal med terapeut för att reda upp bland alla tankar inombords
¤ Avslappningsövningar

I ett förändringsarbete när det gäller exempelvis ungdomar med psykosocial problematik och neuropsykiatriska störningar så kan man som använda sig av exempelvis teckenekonomi som kopplas ihop med inlärningspsykologi.

Genom att ha ett schema där det klart och tydligt står vad som ”ska” göras så underlättar det troligtvis både för elev samt personal. Det blir ett bra verktyg för att kunna jobba med att förändra mindre bra beteenden genom att förstärka det som funkar positivt. Genom att belöna det som funkar så är ju förhoppningen att dessa beteenden ökar.
Någon som har svårt för att exempelvis lyssna när någon pratar, eller att inte säga tack efter maten kan få det som önskvärt beteende på sitt schema.
På detta sätt kan man jobba med att vänja av exempelvis en ungdom med mindre passande inlärda beteenden.
Samtal med KBT inriktningen hjälper klienten att lära sig agera och känna på ett mer sunt sätt.

Gemensamt för alla stöd- och behandlingsinsatser är att uppmärksamma personens stressnivå. Man måste se över personens resurser och svårigheter samt kontrollera hur kravnivån ligger i förhållande till förmågan.
Det kan vara till hjälp att inventera personens omgivning utifrån ett perceptionssaneringsperspektiv, det vill säga hur omgivningen kan ändras för att minska stress. När en persons livssituation är övermäktig behövs ibland praktisk och konkret hjälp.

Vid adhd fås ofta goda resultat genom medicinering. Detta kan ibland vara en tillräcklig åtgärd men behöver alltemellanåt kompletteras med andra insatser.

Referens: http://www.stat-inst.se/faktabank/metoder-inom-vard-och-behandling/

HIttade infon här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s