Kemiskt beroende/ Stämpling/ Personlighetsstörningar

ledsen
Kemiskt beroende
innebär att man är beroende av en sinnesförändrande drog. Det är en obotlig sjukdom som är behandlingsbar. Det är ett primärt tillstånd, vilket innebär att det inte är ett symptom på något annat. Sjukdomen är progredierande, vilket innebär att det blir värre om inget görs, och kan sluta i för tidig död om den inte behandlas.
Beroendeprocessen kan liknas vid en utförsbacke, där allt går fortare och blir värre. Personen behöver mer och mer av drogen för att uppnå sinnesförändringen hen vill åt.
En människa som har ett beroende är i behov av behandling, och vid ett kemiskt beroende av alkohol handlar första steget om att bli nykter. När en beroendepersonlighet successivt biter sig fast i individen så sätts den egna viljan ur spel, man blir som en marionett under beroendet. Till en början kan missbruket och/ eller beroendet handla om att exempelvis dämpa en smärta inombords, paradoxalt nog använder man även den sinnesförändrande drogen för den smärta som skulden och skammen senare medför över att vara fast i beroendet. Att ha ett kemiskt beroende är ett livslångt tillstånd.

Läkemedel som skapar beroende.
De preparat om påverkar de psykiska funktionerna hos en person har ett gemensamt namn : psykofarma. De används mot sömnsvårigheter, ångest, oro, depressioner och psykoser.
Under 1900talets början kom Barbiturater, som var effektiva sömnmedel, ut på marknaden. I lägre doser användes dessa som lugnande medel.

Barbiturater användes flitigt av narkotikamissbrukare från 1960 talet, i samband med alkohol gav de kraftiga ruseffekter. Barbiturater är oerhört giftiga och idag tycks bara ett fåtal preparat med ämnet finnas kvar.

På 60-talet kom Bensodiazepinerna, då ansågs de vara utan biverkningar och ofarliga.
Kända bensodiazepiner är Stesolid, Rohypnol, Mogadon och Sobril. Bensodiazepiner missbrukas av både narkomaner och alkoholister.
Långvariga abstinensbesvär, nedstämdhet, yrsel, förvirring osv kan bruk och missbruk av besodiazepiner orsaka.

Stämplingsteorin Reflektionsuppgift Kriminalitet/ Sociologi.
Den sociolog man främst förknippar med stämplingsteorin är Howard Becker. När han pratar om avvikare, menar han brott mot sociala regler. Att inte kunna hålla sig till reglerna är en förutsättning för att betraktas som udda.
Så reglerna/normerna som finns i ett sammanhang bidrar ju till att något ens kan vara avvikande. Regeln/ Normen blir synlig när man bryter mot den. Det handlar alltså om ett samspel. Det avvikande är beroende av det normala och vice versa.
Becker menar att avvikare är en samhällelig skapelse.
Dom som följer regler och normer har en tendens att stämpla regelbrytare, de fäster en etikett på personen. Etiketten sitter ofta kvar, även om personen inte bryter mot några regler ” en gång missbrukare- alltid missbrukare”…
Stämplingen innebär inte bara att andra människor tycker på ett visst sätt om en person, personen som får stämpeln påverkas också i sin egen känsla för sig själv. Den stämplande kan tillslut ” tro på” den stämpling han/ hon blir tillskriven av andra, och börjar se sig själv på samma sätt som dem.
Det man kan säga om avvikande beteende och stämpling är att det ser väldigt annorlunda ut beroende på tid och rum. Mycket av det som ansågs vara normer på ex 1800 talet, skulle troligtvis inte vara Ok i dagens samhälle. Och det räcker ju att åka till en annan plats på jorden idag för att direkt uppfylla många kriterier för att anses som en avvikare.
Kontrollteori
Man tänker sig att alla i samhället skulle begå brott/ avvikande handlingar om vi hade möjlighet till det. Att vi människor är egoistiska och att vi innan vi begår brott väger för- och nackdelar med brottet och sedan utifrån det agerar. Man pratar om att avvikelsen/kriminaliteten väljs av individen utifrån egoistiska behov, och att den är på grund av brist på självkontroll och dålig moral.
I slutet på 70-talet började myndigheterna i ex USA ”ta till” kriminalvårdens filosofi, de var för hårdare och längre straff. Tjockare dörrar, säkrare lås, ökad bevakning är populära åtgärder för någon som tror på kontrollteorin.
Fler poliser som patrullerar runt på våra gator löser allt! Eller?!….
Referens : ” Sociologi”, Anthony Giddens av Björn Nilsson.
//
//
Min syn gör att jag står mer bakom stämplingsteorin än kontrollteorin.
I stämplingsteorin så tycker jag att man har en mer humanistisk människosyn. I denna teori så har man mer socialpsykologiska tankar än vid en kontrollteori där man tror att personen gör ett aktivt val att vara avvikande.
I stämplingsteorin tänker man sig att individens agerande är en följd av ett helt samhälle och dess normer. Att vi tillsammans skapar avvikaren. Man tittar på helheten, och anklagar inte en enskild individ för att vara fel- utan man tänker sig istället att ”för att kunna vara fel så behövs det ett rätt.” Och det som är rätt/fel/ normer är ju föränderligt både i tid och rum! Det som ansågs som exempelvis en normal mängd alkohol att förtära i historien, skulle troligtvis anses som ett missbruk/ beroende i dagens samhälle.
Alltså så skulle man anses avvikande, och behandlas därefter idag, för något som man i historien skulle ha sett som ett normalt beteende.

I kontrollteorin lägger fokuset, och ansvaret över på individen. Tänker man som en kontrollteoretiker så känns det för mig som att man har en ganska dålig människosyn. Att man ”tror det värsta”. Och genom att visa för en medmänniska att ” så här lågt tror jag om dig” så tror inte jag att man får en trevligare stämning… Det kan man ju koppla samman med att få en stämpel på sig. Har man fått en stämpel på sig, och blir sedd på av sin omgivning med dom ögonen- så börjar man tillslut troligtvis att leva upp till detta både i sina egna känslor för sig själv och sedermera i sitt beteende.
Samtidigt så tror jag att så som samhället ser ut i dag så skulle det absolut heller inte funka att inte ha kontroll/skydd/lås osv. Gränsen och balansen är svår, och bidrar många gånger till etiska dilemman. Inom exempelvis viss vård så behövs det ju för personens egen säkerhet.
Det viktiga är att den personal som vistas inom dessa murar/ staket har en bra människosyn!
Genom att exempelvis sätta upp en övervakningskamera vid en kiosk så kanske man får några färre rånförsök vid just den kiosken, men chansen att den kriminella inte går vidare till nästa kiosk och utför sitt rån där är nog minimal. // Referens : ” Sociologi”, Anthony Giddens av Björn Nilsson.

En psykologisk förklaring som hamnar under mikrosociologi skulle vara att personen som gör den avvikande handlingen har valt detta själv för att han / hon känner för det. En sociolog vill vanligtvis få in ett bredare tankesätt, att personligheten inte är ” färdigstöpt” vid födseln, utan att den skapas under livets gång beroende på våra sociala erfarenheter. Exempelvis kan man då titta på föräldrarna, och dess uppfostran. Hur såg relationen ut mellan omsorgsperson/ barn?
Att personens självuppfattning kan påverkas genom att han/ hon tillskrivs negativa karaktärsdrag av andra människor, är också något man intresserar sig för i ett sociologiskt synsätt. Stämpling från omgivningen, där personen tillskrivs negativa egenskaper, och blir ettikerad på ett generellt sätt, gör det svårt för personen att tillslut inte ” ta till sig” dessa egenskaper. Personen blir det som han/ hon får höra från omgivningen att han/ hon är.
Detta kan självklart medföra svåra problem som exempelvis att personen tar på sig rollen som avvikare, och sedemera utvecklas detta till en avvikarkarriär ( Repstad, 2005).
Becker ser avvikande beteende som en ”produkt” som är skapat mellan gruppen och avvikaren, på grund av att gruppen tycker att avvikaren brytit mot reglerna. Avvikandet är alltså ingen personlig egenskap, utan ett resultat av sanktioner från ”gruppen” mot ”förbrytaren” som de tycker/ tolkar ha brytit mot reglerna. ( Hilte,)
Reaktionerna från samhället på de människor som de inte tycker följer normerna visar sig via sanktioner och avståndstagande. Stratifieringen sker.Detta leder i sin tur ofta till en ond spiral..avvikelsen förstärks och han/ hon möts med ännu mer avståndstagande. ( Ekbom, Engström, Göransson)

Processen :Avvikande beteende – stämpling- och hur det leder till låg självkänsla är alltså en viktig del inom sociologin när man förklarar sociala problem.

Hur en individs åsikter och handlande ter sig kan man även förklara utifrån gruppen, och dess inverkan på vårt individuella tänkande, värderingar och verklighetsuppfattning. Gruppen har-, oavsett om det är en primärgrupp ( ex: familjen) , eller en sekundärgrupp – dominerande normer. Dessa ” gruppens normer” präglar sedan den enskilde gruppmedlemmens tankesätt i större eller mindre utsträckning. ( Repstad, 2005).

Den organiserade avvikargruppen är den sista fasen i en avvikares karriär. Där finner avvikarna gemenskap, och att umgås med likasinnade reparerar deras negativa självbild. (Hilte)

Psykiatri
Vad är en personlighetsstörning? Det är den mest omdebatterade gruppen av diagnoser i de diagnostiska manualerna för att ställa psykiska sjukdomar, ICD-10 och DSM-IV. En personlighetsstörning går till skillnad från många andra psykiatriska diagnoser, sällan att behandla, annat än symptomatiskt . En diagnostiserad personlighetsstörd person uppfyller minst 2 av följande områden på ett varaktigt sätt, som starkt avviker från samhällets normer.
• Kognitioner, snabba och extrema humörssvängningar, och rimligheten i den känslomässiga responsen.
• Affektivitet (oöverskådligheten)
• Mellanmänskligt samspel
• Impulskontroll
Det varaktiga mönstret är oflexibelt och visar sig i många olika situationer och sammanhang. Exempel på personlighetsstörningar: Paranoid, Schizoid, psykopati, borderline, histrionisk, narcissistisk, tvångsmässig personlighetsstörning.

Borderline: en av de vanligast förekommande personlighetsstörningarna i Sverige; 0,5-2%.
Typiska karaktärsdrag hos en individ med Borderline är
att de är intensiva, känslomässigt ostabila, impulsiva och att de ser tillvaron i ”svart eller vitt”. Störningen innefattas av en bristande förmåga i att identifiera, kommunicera och hantera känslor.
Humöret växlar snabbt och känslorna är starka.
Individens sätt att samspela och fungera i relationer påverkas självklart av dessa egenskaper. Deras uppfattning om andra har en tendens att vara lite upp och ner- ibland favorit- och ibland nedvärderad.
Individen har ofta en negativ – och/ eller en väldigt växlande självbild, samt känslor av skam.
Att bli lämnade av någon, är negativt för de allra flesta, men för en person med borderline upplevs detta ofta som extremt tufft. Inte sällan får de känslor av värdelöshet, och klandrar sig själva för vad som hänt. Separationsångesten kan göra att individerna avbryter exempelvis behandlingar hos psykolog, eftersom de ser det svåra avskedet framför sig, och att de då hellre bryter upp direkt.
Separationsångesten kan å andra sidan göra att de stannar i en relation, för att de inte vill bli ensamma, – trots att det kanske är ett destruktivt förhållande.
Negativ kritik är något som en ”borderline- störd” person ofta är mycket känsliga för.

Paranoid personlighetsstörning
Personer som har denna störning kan man beskriva som allmänt misstänksamma, och som tror att alla runt omkring dem vill dem illa. De tolkar andras motiv som att de är av ondo.
Mycket av deras tankar går åt till att ofta helt omotiverat gå och tro att folk i dess omgivning talar osanning och är allmänt opålitliga, alla kan vara en potentiell fiende. De kan vända positiva saker/ komplimanger de får höra och tolkar de istället som kritik.

Individerna med denna störning blir ofta på sin vakt väldigt väldigt länge mot någon de känt sig förolämpad av. Inte sällan händer de att de aldrig ursäktar någon som de känt sig sårad utav. Svartsjuka är vanligt bland paranoida, särskilt i parrelationer. Oberoende och överdriven självständighet medför detta. De är ofta övertygande i sin framtoning eftersom de väldigt sällan vill ändra på sina åsikter och är rigida. Uppfattas ofta som att de håller hårt på sina rättigheter. De kan ha svårt för att samarbeta och uppfattas hårda och kyliga.

Likheter / Skillnader mellan Borderline och Paranoid personlighetsstörning.
I båda störningarna så ser man på en försämrad mentalisering. Detta medför självfallet en problematik i det sociala samspelet. Den störde kan då exempelvis inte se sin egen roll i relationen, och har svårigheter i att reflektera över sina egna och andras känslomässiga upplevelser.

En skillnad som jag reflekterar över när jag läser om de olika störningarna är att en paranoid känns mer ”bestämd” / ”stöpt” och säker i sin personlighet.
Oberoende.
Medans en person med borderline kan vara mer åt det tomma ”vilsna” hållet, mer lättpåverkad rädd och känslig.
Beroende.
Den borderline- störda går troligtvis med på mer än vad en paranoid gör i exempelvis ett destruktivt förhållande, innan de avbryter relationen. Den starka separationsångesten gör såklart även sitt i denna reflektion.
Vem du är, vilka dina mål och planer är kan svänga kraftigt om du har borderline – tvärtom vid en paranoid störning.
Referenser:
Långström Fredrik, ” Psykiatri och Rättspsykiatri” – föreläsning /broschyr. 2012
Allgulander Christer ( 2008): Introduktion till KLINISK PSYKIATRI. Lund; Studentlitteratur AB.
http://www.svenskpsykiatri.se/Ompsykiatri/personlighetsstorn_kliniskariktl.pdf
http://web4health.info/sv/answers/border-paranoid.htm http://socialpsykologi.twice.se/paranoid_personlighet.html
http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?ID=236&Borderline
http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Emotionellt- instabil-personlighetsstorning/

Konsekvensetisk bedömning; i vissa situationer hamnar socialt arbetande människor i svåra valsituationer. Val måste göras utifrån generella bedömningar, och med bedömningar som görs utifrån uppmärksamhet på personer i särskilt utsatta livssituationer. Den generella bedömningen syftar ju främst till att ge bästa sammantagna konsekvenserna för samhället i stort,( för alla) medans den andra syftar på att se till konsekvenserna för den enskilde främst. Det är av vikt att vi som socialarbetare inte bara ser till de sammanlagda konsekvenserna, utan att vi självklart uppmärksammar den enskilde personens risk att hamna i utsatt situation. Här kan vi inom arbetet med människor ofta hamna inom svåra avvägningar.

Rättvisa; är ett kodord för socialt arbete. Vad som är rättvisa kan ses olika beroende på vilka kriterier man sätter bakom ordet. Behandla alla lika kan vara ett synsätt. Eller att man utgår ifrån personens behov och ger en rättvis bedömning utifrån det. Exempelvis att ge en särskilt utsatt person en bedömning utifrån det särskilda behovet denna person har, och att man i och med detta kanske kringgår den ” vanliga/ egentliga” regeln. Mänskliga behov och människovärdesprincipen kan självklart kopplas med de flesta principer inom arbetet med människor.

// C
Humanistisk Behandlingspedagog 2013-03-13

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s