Alkoholism

Alkoholberoende är den vanligaste formen av beroende- och missbruksproblem i västvärlden.
Alkoholist= Kemiskt beroende
En kronisk, obotlig sjukdom som är progressiv,( eskalerar/ ökar) och är på ett eller annat sätt dödlig om den blir obehandlad.
Synsättet att alkoholism är en sjukdom är positivt i den bemärkelsen att alkoholisten får hjälp snarare än att den ses som en oansvarig person som inte bara ska ta och rycka sig i kragen och ta tag i sitt liv. En sjuk person straffas ju inte eller ses på med ögon av ogillande, – utan en sjuk person ses som en människa som behöver hjälp.

En alkoholist har utvecklat både ett fysiologiskt och ett psykologiskt beroende till drogen. Eftersom sjukdomen är progressiv så har alkoholisten alltså upplevt en ökad tolerans för drogen, och behövt ta till mer och mer för att uppnå önskad effekt.
Toleransen som hela tiden ökar kommer till slut att komma upp till en så hög dos att den är dödande. Då har botten nåtts och tillvaron kollapsar.
Man måste ha klart för sig att kemiskt beroende innebär att alkoholisten inte längre har något val i sitt umgänge med spriten utan har insjuknat och därmed blivit maktlös inför alkoholen efter att ha gått över gränsen mellan lust att dricka och drift att dricka.

Bland symptomen hos alkoholister finns definitiva likheter, visar undersökningar. Symptomen och tecknen på sjukdomens utveckling visade på att falla i olika grupper.
Jellinek kom på iden om de fyra olika faserna i alkoholberoendet.
Prealkoholistisk: alkoholen används ur ett socialt perspektiv. Blir lätt en festprisse, som ser till att det är fester på gång så att han kan dricka. Gradvis utvecklas en ökad tolerans

Prodromal; betyder risk för, eller tecken på sjukdom. Vid denna fas är konsumtionen hög, men inte självklart att det är märkbart för folk i närheten. Blackouter blir allt vanligare, och att personen börjar känna skuld i sitt dryckesbeteende.

Kritisk; här börjar kontrollförlusten. En drink funkar inte. Kedjereaktionen är ett faktum. Han kan dock avstå alkohol .
Avvikandet i dryckesvanorna märks nu av, ofta krävs förklaringar och lögner för omgivningens frågor.
Alkoholen tar nu en central roll i hans liv, han känner en blandning av ånger, ledsamhet och aggressivitet. Relationer med familjen och vänner försämras.

och kronisk: Nu sker det stora förändringar fysiskt. Alkoholtoleransen minskar dramatiskt.
Nu tål han inte sprit längre, utan blir väldigt påverkad av bara ett par drinkar. Han blir darrig. I nyktert tillstånd blir många saker omöjliga att utföra.

De negativa konsekvenserna med att stämpla alkoholism som enbart en sjukdom, och att det är något som är medfött, och inte på något sätt påverkat av vår omgivning och uppväxtmiljö tror jag kan vara flera. De människor som dricker i vanliga ”svensson- mängder” ser sig kanske inte alls ha något problem trots att alkohol är en självklarhet varje helg, och inte minst varje högtid, och vid minsta lilla tillfälle som något ska firas.
Jag menar att sjukdomsbegreppet gör det till mer Ok för ”vanliga Svenssons” (som inte sitter på parkbänken) att fortsätta med sin ranson av alkohol, utan att reflektera över det. Att tro att uppväxt, omgivning, kulturen och tiden vi lever i, inte spelar någon som helst roll för vårt intag av alkohol, och utvecklande av ett beroende, tror jag kan leda till att människor tänker mindre på hur mycket de egentligen dricker.

Systemteoretiskt synsätt.
Det negativa med enbart detta synsätt tror jag kan vara att fokuset i behandlingen ligger för mycket på de yttre faktorerna, att man jobbar för lite med de inre helt enkelt.
Det räcker inte att bara flytta från ett slumområde till ett lyxområde för att få en alkoholist att sluta dricka. ( Ett ”grovt”exempel för att visa på vad jag menar).

På det sättet är de psykologiska systemteoretiska synsättet bättre enligt mig, där man får jobba med sitt inre, och utvecklas i sig själv. Samtidigt så tror jag inte man kan tro att en alkoholist får hjälp från sitt beroende enbart genom att få upp ögonen för sitt inre och sin självutveckling. Hen behöver självklart hjälp och stöd utifrån också, tror jag.

Bio-psyko-socialt perspektiv är nog det perspektiv som kan sägas stämma in mest på min egen tro kring alkoholism och dess behandling. Med detta sätt så tror man att vem som helst kan utveckla ett missbruk, men att mottagligheten påverkas av flera olika omständigheter.
Detta tror jag kan vara positivt, det gör, – till skillnad från sjukdoms-teorin, – att alla behöver tänka över sin konsumtion, och sättet de dricker på. Med detta perspektiv tänker man sig även att ens alkoholproblem är förbundna med andra typer av livsproblem, vilket jag tror stämmer. ( i de flesta fall, inte alla, enl. mig)
Oavsett om problemen är beroende på en svår barndom och sitter ”inuti”, eller om det är på grund av exempelvis ett trauma eller en olycka i livet så tror jag att det går att se sådana typer av mönster hos alkoholister. ( självklart med undantag, enl. mig) Men det är bra att behandlingen en alkoholist får, inte bara har att göra med själva ”flaskan” och suget till den, utan att man kollar ”bredare.” Det positiva med detta perspektiv är att man ser till varje individ, och att behandlingen från person till person kan se väldigt olika ut.

För mig så finns det både positiva och negativa aspekter med alla perspektiven.
Min tro är att det krävs insatser både på det ”inre” och det ”yttre” planet för att hjälpa en alkoholist till rätta med sitt missbruk och beroende. När det fysiska suget från alkoholen är borta, så träder ju även det psykiska suget in. Detta måste man få hjälp med att tackla genom att göra en inre resa. Titta bakåt, titta på nuet och titta framåt.

Vem blir alkoholist?
Till stor del kan det bero på ärftliga faktorer vem som blir alkoholist, men uppväxtvillkor och tillgänglighet till alkohol spelar också betydelsefulla roller. Stressfyllda förhållanden under barndomen påverkar de neurobiologiska funktionerna i hjärnan, och detta kan i sin tur inverka på beteendet och leda till att man utvecklar ett drogberoende.
Det forskas intensivt på hur alkoholen påverkar flera olika signalsystem i hjärnan på kort och på lång sikt. I programmet diskuteras hypotesen att dopaminsystemet kan förändras på ett sätt som leder till att en person behöver starkare och starkare intryck för att uppleva välbehag. Denna mekanism kan vara inblandad i många typer av beroendetillstånd som spelberoende, drogberoende eller sexberoende.

Vid ett beslut att sluta med drogen…
Man brukar säga att efter ca 8 dagar är det fysiska suget efter alkohol borta, men det är då det psykologiska suget efter alkoholen kommer. .
Det kan fortsätta under mycket lång tid, men man brukar prata om ca 2 år av effektivt kämpande/ påminnelse för att inte ta till drickat.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s